PauliineT

 

 

Nu har jag förstått att hon är här och även om allt fortfarande känns nytt på ett sätt så har jag landat i mammarollen lite bättre.

Jag känner mig oftast ganska lugn och blir egentligen bara orolig/nervös om jag ska ge mig iväg på något nytt. Men försöker tänka att det värsta som kan hända är att jag får åka hem igen, och oftast går ju allt väldigt bra.

 

Jag vågar knappt skriva det, men vi är fortfarande väldigt bortskämda med nätterna och sömnen.

Hon somnar fortfarande 21-21:30 och det senaste har hon börjat sova över en matning och vaknar tidigast 3:30, men oftast lite senare ändå. Sen finns det såklart enstaka nätter som är/kan bli annorlunda, men över lag.

Natten till idag var helt magisk då hon somnade 21:30 och vaknade först 5:30(!!). Därefter somnade hon om yttligare en stund.

Hon sover fortfarande i nestet i sin egen säng, men vetekudden har vi lyckats sluta med nu när det är varmare.

Sovpasset på 3h på dagen är mer sällan än ofta nu. Kanske beror det på att vi gör lite mer saker än innan och inte alltid är hemma och går den där promenaden. Eller så är det för att det är lite varmare nu och det blir för varmt i vagnen efter en stund? 
Eller så fördelar hon ut de tre timmarna över dagen lite mer. Vad vet jag?! :)

 

Hon verkar ha det ganska körigt i sin lilla mage, främst på kvällarna.
Misstänker lite kolikaktigt då hon drar ihop hela kroppen, slåss med armarna och skriker otröstligt.

Det händer varje kväll 1-2 timmar innan hon somnar för natten.

Då är det enda som hjälper att jag bär runt på henne och vaggar och pratar lugnt. Hon lugnar sig korta stunder, men så kommer det nya "körare" emellan och hon sprattlar/fäktar/slåss så jag måste hålla i henne ordentligt så hon inte kanar ur famnen.

Det kommer enstaka "knytningar" dagtid och ofta fiser hon en del i samband med det.

Vi ger magdroppar och jag ska även börja ge lite kolikmassage för att se om det hjälper.

Om det är kolik så borde det ju "bara" vara en månad till ungefär, eftersom det brukar ge med sig efter 3 månader, så hoppas på det. Tycker så synd om henne.

 

Helammar och försöker undvika lök, och räkor då bebisar visst kan få extra ont i magen utav det. 
Känns liksom bara dumt att testa när hon redan verkar ha lite ont.

Hon är väldigt glupsk, och ibland får jag ta bort henne lite så hon hinner andas/svälja emellan. Det kan ju även vara så att det kommer väldigt snabbt/mycket ibland, så hon får säkert i sig massa luft också.

Rapar henne alltid efteråt och om hon inte bara pysrapar ett par gånger så brukar hon rapa en gång som en riktig karl hehe..

Dagtid när hon är vaken går det bara 1-1,5h timme emellan matningarna så man är ju väldigt låst. 
Stunden efter amningen är ju mysig, men annars längtar jag lite tills det är över.

 

Millie
Hon börjar bli en riktig liten tjockis och väger 5,3 kg och är 58 lång.

På mornarna är hon världens gladaste när man tittar ner i spjälsängen och när man visar sitt ansikte får man världens största smile tillbaka.

Då smälter man, varje gång ♥

När hon inte har magknip och ligger i gymet på dagarna är hon också superglad och skrattar och vevar och viftar och sparkar för fullt.

Hon fäster blicken på allt och även emellan saker. Går man förbi lite längre bort i rummet vänder hon huvudet ditåt.

Ligger jag och pratar med henne i gymet tittar hon verkligen djupt in i mina ögon och "pratar" med mig.

Hon försöker få tag i grejerna i gymet och boxar dom för fullt. Idag höll jag still en kanin och då greppade hon den ett par gånger, så snart får hon nog tag i det mesta.

Huvudet är stadigt när man bär henne över axeln och hon lyfter det jättebra någon enstaka gång när hon ligger på mage. Tyvärr är jag väldigt dålig på att ha henne på mage eftersom hon inte gillar det och alltid blir så arg.

Hon har varit väldigt gnällig/klängig i veckan, men jag försöker att inte ta upp henne om jag hör att hon inte är ledsen, utan isåfall avleda med att byta leksak eller prata med henne. Ibland tar jag upp henne och går runt lite, för hon vill upp och titta mycket har jag märkt.
Kanske är det ett utvecklingssteg, de blir väl ofta klängiga då...

Bada tycker hon inte om. Det har gått okej två gånger nu, men vi måste "sätta" henne på botten i baljan så hon känner att hon inte "ramlar", och sen när vi tar upp henne blir hon alltid jättearg/ledsen också. Säkert för att det blir kallt.

Napp tar hon inte heller och det är väl bra på ett sätt, men jag har märkt att hon börjat bli ganska tuttig så det hade ju underlättat. Hon tuttar ofta kvar vid bröstet efter amning, men när jag ska ta bort henne äter hon lite till, så hon fuskar liksom för att få vara kvar hehe. Men vet jag att hon ätit ungefär så länge som hon brukar så tar jag bort henne ändå.
Hon har även börjat sutta på sina händer, och snart hittar hon nog tummen, och åker den in blir det ju svårare att vänja bort sen, då hon alltid har den med sig. Men vi får se.

 

Jag mår jättebra, och det grundas nog främst i att jag får sova så mycket.

Kroppen känns återhämtad förutom att jag är svag och "lönnfet" hehe.

Tappade 10 kg på två veckor typ, men de sista 4 står still.

Motionerar ju inte så mycket och fikar en del så det är väl därför. Är också mer hungrig eftersom jag ammar.

Det är påfrestande vissa dagar att vara så låst och "sitta fast" och jag har inte varit hemifrån mer än 40min (ica & blomaffären), och då har det oftast precis börjat gnälla när jag kommer hem.

De skrikigaste kvällarna blir jag också väldigt slut, och trött i ryggen av bärandet, och oftast lägger jag mig runt 22 så vi får ju inte så mycket kväll tillsammans, jag & A.

Jag försöker alltid kvällsamma i sovrummet och hålla mig därinne tills hon somnar, för att hon ska känna att det är kväll.

 

Ett par dagar den här veckan har jag fått ta en egen promenad när A kommit hem, om så bara 20 min så har det varit sååå skönt. Att få komma ut, få lite egentid med musik i öronen och kunna gå med lite tempo.

Om M sovit på dagarna har jag dessutom försökt träna lite i garaget med A's hantlar och sen lätta övningar som benböj, "suga in naveln mot golvet", "kissande hunden" och lite sånt.

Det är långt ifrån en rutin, men hoppas kunna ha disciplin att göra det varannan dag, och helst mer, även promenaderna.

Ingen hets med vikten, men för mig och min kropps skull. Och sen tycker jag helt ärligt inte att det är kul att komma i mina gamla kläder, fast dom sitter som korvskin, så egentligen trivs jag inte med kroppen än.

 

Annars fungerar ju allt väldigt bra, men jag blir lite stressad av att inte kunna hjälpa till med/hinna så mycket av de husliga sysslorna och får dåligt samvete för att A ofta städar/tvättar/lagar mat. Ibland hinner jag, men ofta får han ändå slutföra eftersom jag får ta M. Jag vet att det bara är så en period, och det är säkert lika frustrerande för A men såfort jag inte ammar längre kan vi förhoppningsvis växla sysslor lite lättare.

Då kanske jag också kan sluta känna mig stressad när ja duschar, kan äta i normalt tempo och kanske till och med njuta av en storhandling haha.

 

Men det är ju bara petitesser i det stora hela.
Det nya livet fungerar jättebra över lag. Vi har världens snällaste unge, hon är frisk, vi får sova och jag får uppleva den största kärleken någonsin. Och den växer för var dag ♥