Sony A5000.

Say Hello to my new little friend, 
Sony A5000. 










Fick hem den i fredags men har inte riktigt hunnit testa den efter helgens jobb och depp.  
Men förhoppningsvis får den följa med överallt där min stora kamera inte får och där mobilen inte räcker till. 
Snygg är den ju iaf 💕 

Monday.

 

Sunday and broken dreams.

Hej.

Söndag och jobbhelgen är över.
En helg jag sett fram emot något enormt, trots jobb.
En helg vi sett fram emot.
Vi skulle äntligen gå på visning på vårt hus.
Jag hade t o m fått lov att sticka iväg från jobbet på rasten för att kunna gå.
Vi har längtat i veckor, flyttat in hundra gånger, jag har skrivit/fotat miljoner blogginlägg ifrån det huset, firat alla högtider i det huset.
Jag har granskat alla bilder samt planlösning i minsta detalj.
Men, 
i fredags eftermiddag när jag gick in på Hemnet för miljonte gången så står det "Borttagen innan visning".
Tar ett tag innan vi får tag i mäklaren, som sedan berättar att det är sålt.
Sålt.
Säljarna fick ett bud, som de accepterade.
Vi har skojat om att ringa säljaren och fråga vad han ska ha, vi har blivit erbjudna att en vän till kunde ringa säljaren (som han känner) och höra sig för.
Men näää tänkte vi. Det är väl ingen som står över en budgivning i dagsläget när alla objekt sticker till skyarna.
Vi väntar på visningen.
Tji fick vi.

Så vi har haft en väldigt deppig och omotiverad helg. 
Man känner sig helt tom, lurad, korkad, dum. 
Dum för att man är så försynt och svensk och inte bara testar att gå på för en gångs skull.

Vi kanske inte hade känt likadant i verkligheten som för bilderna, vi kanske inte hade vunnit budgivningen, vi kanske hade hoppat av budgivningen för att vi kände ett personligt stopp för just det huset, men vi hade åtminstone fått chansen.
Det jävligaste är att det såldes för mindre än vi kunnat lägga.
Hade det sålts ovan våran budget hade det varit en sak, men nu när det inte gjorde det, och vi faktiskt inte ringde själva så svider det extra hårt.
 
Jag vet att man ska försöka tänka att det inte var menat, att det inte var vårt hus och dittan och dattan. Men det är omöjligt. Det var vårt hus.
Det enda som möjligtvis kan trösta mig, är tanken på att ifall det faktiskt inte var vårt hus, då är det ett sjuhelvetes hus som väntar på oss, om det ska kunna vara bättre än det här.
Och i så fall, blir det tredje huset gillt, för nu har vi missat två.
Jag försöker tänka så, men det går knappt.

Ska sörja helgen ut, och sen försöka blicka framåt.
Men just nu suger det fortfarande. Och det rejält.