Måndag - igen.

 
Så, då var det måndag - igen.
Dags att börja om - igen.
 
Min disciplin är verkligen inte on top just nu, och när sömnen störs, blir jag tröttare, dricker mer kaffe  - och jag är en sån som gärna tar något till kaffet, och småäter mer över lag när jag är trött och går hemma hela dagarna.
Eftersom mini fortfarande äter varannan timme kommer jag heller inte hemifrån särskilt länge, så mitt gymkort är fortfarande fryst.
Jag går en promenad med vagnen varje dag och vill gärna gå en ensam promenad några gånger i veckan också.
Men när A kommer hem tajmar det ibland med matning/läggning, och sen ska det lagas middag, ammas igen och sedan nattas för kvällen. Dessutom håller vi på med ett projekt här hemma varje gång M sover lägger vi tid på det (Ska visa när det är klart). Så vid 19:30 har jag & A kvällen tillsammans, och då vill jag inte alltid ge mig iväg. Jag vet, det är ren lathet, men ni förstår.
 
Jag fungerar också så, att det blir allt eller inget, och just det senaste har jag inte orkat helt enkelt.
Men nu är det alltså måndag, snart ny månad dessutom, och jag har visionen att komma igång.
Träningen får bli som den blir under förutsättningarna jag har (men hur svårt kan det vara att planka och squata lite bredvid mini på golvet?!) och lunch försöker jag gärna äta nyttigt, men på kvällarna har vi matkasse och några dieter är jag inte intresserad av.
 
Men - att dra ner på sockret, som just nu äger mig, - det måste jag. Helst helt, men åtminstone till helgen.
Så, förutom dadelbollar och bananglass, vad har ni för smarriga snacks/mellis tips?! Och gärna nyttig lunch/hemmaträning också.
 

Gravidkroppen.

 
 
Kroppen alltså, bra fantastisk ändå!
Jag gick upp ca 14kg under min graviditet. (Och jag som aldrig tyckte jag var så stor, vilken kanonkula där på slutet alltså!) Vägde något kilo mer än vanligt när jag blev gravid pga den första graviditeten då jag redan hunnit gå upp något kilo.
Ca 10kg ramlade av på två veckor men sen har det tagit tvärstopp.
4 envisa kilo kvar.
Inget konstigt, inget måste och ingen stress, jag vet. Det har ju bara gått 10 veckor än, men jag trivs inte.
Jag kommer i mina vanliga kläder, men dom sitter som korvskinn.
Jag trivs inte och jag har ingen självdisciplin alls gällande socker för tillfället.
 
Jag försöker komma ut i garaget och göra lite övningar några gånger i veckan, ca 20 min, men det är mest för att stärka rygg/axlar och bål.
Promenad med vagnen har det inte blivit så mycket det sista av olika anledningar. M somnar lite mer oregelbundet på dagarna och det har ju varit så dåligt väder så vi har mest varit inne.
Däremot har jag försökt komma ut på en egen promenad när A kommit hem. Den har inte blivit längre än 2km, men med en brant uppförsbacke för rumpan (varför får man så platt rumpa efter att ha fött barn?!) , men ändå händer det inget på vågen.
Jag kan säkert utöka promenaden, eller gå två varv så jag ändå är nära hemmet, men mitt största bekymmer är som sagt maten/fikat/godiset.
Visst blir man hungrigare och behöver äta ordentligt när man ammar, men det där sockersuget.
Måste försöka dra ner till bara helgerna iaf.
Svårt att blir hård mot sig själv när jag struntat i allt under graviditeten och varit lat i nästan ett år med både träning och fika.
Sen är jag lite sugen på att börja springa, men det ska man vänta med ett tag till va?
 
Och jag vet att vågen bara är siffror, och kanske kommer jag aldrig gå ner till min vanliga vikt igen, men minst 2 kg ner vill jag, för mitt eget välmåendes skull.
 
Nåja, lite måndagsfunderingar sådär, eftersom det är på måndagar man börjar.......

Motivation noll.

Här sitter jag i soffan på mitt arsle och borde vara på g till spinning, men nej, den avbokade jag 2min innan stopptid.
Förstår inte varför träningen blir allt eller inget för mig.
Antingen kommer jag igång superbra och får det på hjärnan, eller så bara tokvägrar jag och har ingen lust alls.
Hur hittar man balansen?
Och i detta läget, hur hittar man motivationen?
Nämnde jag att jag köpte järntabletter för ett tag sedan? Har känt mig himla pigg det senaste faktiskt, men när det gäller blotta tanken på träning så går kroppen i strejk.
Jag vill bara inte.
Måste vara vädret och min nya tjänst som suger musten ur mig.?

Tänk om man hade det här löpbandet att gå till igen, då skulle det inte vara några probelm, eller hur?
 


Och här förbannade jag mig över att höstens träning inte gett något resultat, men hey, magen är ju faktiskt på väg någonstans där!
Lår och rumpa kommer jag alltid ha, och här är dom faktiskt fulla av spinningmuskler, även om jag såklart hellre haft ett "thigh gap", så var jag fanimej stark och hyfsat vältränad innan Thailand!
Borde inte det räcka som motivation, att ta sig tillbaka dit, och vidare?