2016

Då var årets sista dag här och jag tänkte göra en liten sammanfattning.
Det har nog varit det mest känslosamma året någonsin för mig som inneburit obeskrivlig glädje, hjärtskärande sorg, förvirring, stress och oro men framförallt massor med kärlek.
 
Här är min resa.
 
 
 JANUARI
Fortfarande brunbränd efter Thailandsresan i December. Vi väntade för första gången på ett plus på stickan, men tillslut kom mensen, försenad och som en besvikelse. Dock hade vi inte gått in för det till 100% utan chansade mest.
Men vi hade redan väntat på ett hus över 1 år och kände att vi inte orkade vänta mer, utan blev det bebis fick vi lösa boende då.
Jobbet innebar åtdraget schema, sjukskrivning av platschef vilket slängde mig rakt in i ett vikariat och det mest beskrivande ordet var stress.
Ingen höjdarstart på året helt enkelt.
 
 
FEBRUARI
Februari fortsatte innebära stress. Vi hade planerat brakfrukost på Alla hjärtans och var iväg hos vänner kvällen innan och kom hem runt 02, men vid 07 blev jag inkallad på jobb. Klarade mig med en halvdag så frukosten blev brunch, men jag var helt förstört trött och arg minns jag.
Jag och M åkte till Linköping för att hälsa på min fina kusin. Väntade återigen på ett + just den helgen minns jag. En jättefin, solig och krispig helg var det iaf ♥
 
 
 
MARS
Mars började lukta vår, jag var hos frissan och började köpa massa rosa kläder, som alltid när vårkänslorna kommer krypandes.
Första uteserveringslunchen minns jag. 
Ett tredje minus på stickan dök upp här någonstans och i samband med det berättade en av mina bästa vänner att de väntade smått efter första försöket.
Minns att jag fick en så kluven känsla och skämdes så över det. Jag var givetvis glad bortom allt för deras skull, men så ledsen över att det inte gått för oss än.
Det var på ett sätt en hemsk vår, då vi levde i 2-veckors intervaller mellan ÄL & mens, stressen över det och på jobbet åt upp mig, även om jag försökte ha ett öppet sinne och visste att det i snitt kunde ta ett halvår.
Det var påsk och lyxmiddag hos papi som vanligt och även här väntade vi på ett plus så jag höll mig återigen borta från alkohol.
 
 
 
APRIL
Den 7:e April kom det, det efterlängtade plusset och vi var sååååå lyckliga ♥
Minns att jag väntade några dagar extra efter BIM innan jag testade, för att minska besvikelsen. Men jag kände på mig att något börjat gro därinne.
Tog testet efter jobbet en dag och slog in ett par ministrumpor som jag gav till A på kvällen.
I slutet på April åkte jag och tjejligan till Köpenhamn och jag skyllde på magkatarr hela helgen för att komma undan alkoholen. Vet inte om de gick på det, men ville inte berätta något så tidigt.
 
 
MAJ
Har inte så mycket bilder från Maj så vet inte riktigt vad jag gjorde förutom att vänta på den 31:a då vi skulle på ultraljud och sen kunde dela vår glädje med familj och vänner.
Jag var kattvakt och sov hos papi en natt, åt frukost ute och var även på Lustfyllt på afternoon tea med två fina.
Den 31:a Maj kom, och inte nog med att vänta på eftermiddagens UL så hade en nervös budgivning dragit igång.
I väntrummet på Ryhov, 3 minuter innan vi blev inkallade, berättade A att vi vunnit budgivningen på huset och skulle skriva papper 18:30. Sån känslostorm.
Vi fick komma in på UL, jag la mig på britsen, fick den där iskalla geggan på magen och på skärmen dök det finaste jag någonsin sett upp. En liten, liten bebis som låg med ena handen upp och liksom vinkade till oss.
Barnmorskan var väldigt tyst och visade oss min urinblåsa. Det skiter väl jag i tänkte jag, säg något!!
Då pratade hon;
Det jag gör nu är att jag letar efter hjärtat, för att se om det slår.... och jag tror inte att det gör det tyvärr...
Allt blev bara svart. Vi blev utvisade till ett annat rum för att vänta på en läkare som skulle undersöka en extra gång. Vi fick information om hur vi skulle gå till väga nu och blev lämnade där, helt tomma.
Efter ett tag fick vi komma in till läkaren, som konstaterade att hjärtat inte slog, och förmodligen inte hade gjort det på ca 3 veckor.
Vi blev tvugna att välja en dag att komma tillbaka för att "få ut" fostret, och dagen efter var fullbokad.
Allt var så himla konstigt, dimmigt, ledset, sorgset.
Vi kom hem strax efter 17 och hade alltså en timme på oss att ta oss samman för att åka och skriva huskontrakt.
Usch, vilken hemsk kväll, och nästan första frågan av säljarna var om vi hade barn.
Förstår inte hur vi tog oss igenom det där mötet, men är glad att vi gjorde det. 
Vi kunde ju inte ge upp huset som äntligen var vårt efter 1,5 års letande.
Efteråt åkte vi till våra föräldrar, som jagat oss på telefon hela dagen pga budgivningen.
Vi berättade gråtandes om huset, och även om vårt svarta hål.
Usch alltså.
 
JUNI
Juni, som är min favoritmånad började som sagt som ett svart hål.
Vi skulle få tillträde till huset redan 1:a augusti, så vi var tvugna att få ut lgh till försäljning och ville ha det klart innan midsommar.
Den 2:a Juni spenderades på sjukhuset och hela kvällen sov jag bort, men blöjlika bindor och nättrosor medans A fick röja i lgh för att mäklaren skulle komma på fredagen.
Stackars A slet som ett djur, för min kropp var helt kaputt, men tur i oturen att vi fick allt det att göra, annars hade vi nog grävt ner oss totalt.
Helgen som följde hade vi släktträff och märkligt nog var vi kvar till midnatt och fick berätta för alla om husköp och svänga undan alla pikar om att vi hade plats för många barn nu.
Förstår att folk inte tänker, men fy farao vad alla uttrycker sig illa ibland alltså.
Söndagen innebar även en babyshower och till den bakade jag gravidtårta och var med hela tiden också.
I efterhand vet jag som sagt inte hur.
Mitt i allt det här svarta firade vi iaf 30-års fest (kunde dricka istället för att ha en bula på magen), vi hade 8 visningar av lgh, lyckades sälja efter en jäkla massa strul, firade midsommar och födelsedagar och jag uppriktigt glad när månaden var slut.
 
JULI
Första mensen efter behandlingen hade kommit och vi kunde konstatera att allt var "ute".
Jag var helt inställd på att inte orka försöka på ett tag och tänkte att det skulle ta minst 4ggr även denn gång, och att få en bebis 2016 var ju helt borta. Inget viktigt i det stora hela, men besked efter besked om bebisar gjorde att vi låg mellan 6 veckor efter till 2 veckor före en jäkla massa vänner, och det kändes ensamt att inte få "vara med" längre.
Vi jobbade iaf på på jobben och lyckligt nog hade vi bokat en resa vår första semestervecka sista veckan i Juli och skulle få tillgång till huset den andra veckan.
Vi hade bara tagit 2 veckors semester eftersom jag trodde att jag skulle få gå hem i oktober/november.
Vi blickade alltså bara fram till detta.
Trots det ville vi inte missa en eventuell chans till ett nytt plus, men jag såg inget plus förns tidigast i September i huvudet.
Semestern kom, och dag 1 lämnade vi en lägenhet med flyttkartonger från golv till tak och begav oss mot Santorini.
Jag hade undvikit alkhol hela våren och ändå "dog" vår bebis så jag tänkte att jag skulle leva som vanligt fram tills pluset dök upp och inte få det på hjärnan igen.
Så det blev flygplatsöl, semesteröl när vi kom fram och ett glas vin till middagen första kvällen.
Jag hade beräknad mens den veckan och tyckte det kändes lite konstigt i magen där på kvällen, men trodde det var mensen som var på g.
Vaknade tidigt första morgonen på Santorini och låg och grubblade om jag skulle ta ett test.
Visste att det kunde vara för tidigt för att se, men visste att jag skulle dricka mer öl om jag inte testade, eftersom det var semester.
Delade mina tankar med A och tassade sedan in på toan med ett test som jag packat med mig.
Sprang ut från toan såfort jag var klar för att inte stirra fram det där besvikna minuset. 
Tyckte mig ändå ana ett svagt plus, men tänkte att jag bara inbillade mig.
A gick in och borstade tänderna och jag ropade att han måste ut för det var dags att läsa av.
"Hur ska det se ut då?" frågade han.
Är det plus är det väl ett plus sa jag, annars bara ett streck.
Han kom ut och sa: Ja, du får gå in och titta för det är något där på.
Rusade in och tog upp stickan som visade ett svagt plus.
Blev helt till mig och gick ut i rummet och visade stickan. Vi började skratta båda två, jag gick in i en stol och vi skrattade ännu mer.
Kunde det gå så lätt efter allt svart?!?!
Behöver väl inte säga att vår korta semestser var den bästa semestern någonsin. Vi solade och badade och njöt och planerade vår flytt som skulle äga rum dagen efter vi kom hem.
Nu var det våran tur ♥
 
AUGUSTI
30 Juli landade vi i Göteborg och tidigt den 31a satte vi igång med flytt.
1:a augusti vaknade vi alltså i VÅRT hus (det skulle vara det om några timmar iaf), uppvilade och bruna efter semestern och med en ny liten mini i magen.
Vi åt frukost i morgonsolen på balkongen innan vi åkte in till stan för att göra allt klart på banken.
Hela den veckan grejade vi i huset innan vi började jobba igen.
Därefter hade vi kräftskiva och vande oss vid det nya och underbara huslivet.
 
SEPTEMBER
Den här gången hade vi bokat ett tidigt UL eftersom vi var så rädda. Vi valde ändå att vänta till v10 då vi var förbi tiden hjärtat hade stannat sist.
Jag fick sticka ifrån jobbet och var så orolig att jag inte skulle palla komma tillbaka.
Men när vi väl låg där och det började flimra på skärmen och barnmorskan berättade att hon såg ett levande foster släppte allt.
Vi blev såååå lyckliga och den jobbdagen var inte svår att slutföra alls.
Vi berättade för mami (och mormor & morfar & lillebror + tjej) några dagar efter det, eftersom mormor & morfar ändå var på besök och visste om MF och min bror och E skulle flytta Thailand om någon månad.
Vi var fortfarande rädda och oroliga såklart, men försökte att tänka positivt nu.
Vi tog en weekend i Göteborg och senare i September hade vi tid för KUB, och även då var det fullt liv därinne och mini sparkade och vinkade och drack fostervatten och skräcken av det där väntrummet och britsen byttes mot lycka.
Därefter berättade vi för svärföräldrarna och papi & M och våra närmsta vänner.
Vi höll det ändå hemligt för allmänheten fram till RUL eftersom jag fortfarande var orolig fram tills jag började känna något, och pga att förnyelse av mitt kontrakt drog ut på tiden, så jag ville inte att det skulle komma ut innan jag skrivit på nytt eftersom jag löneförandlade också.
(Här hade vi 4:e Apri som BF, vilket senare ändrades till 30:e Mars. Bilden är från det tidiga UL när mini bara var 4cm lång)
 
OKTOBER
Oktober var härlig höst, fullt med babyshowers och vi gjorde iordning vårt sovrum.
Annars jobbade jag på, tjatade om mitt kontrakt och väntade på nästa UL i November.
 
 
NOVEMBER
Mitt kontrakt blev äntligen klart, jag kunde berätta för chef och kollegor och vi kunde vara lyckliga på riktigt.
Vi var på RUL och fick se den lilla skatten igen och fick även veta kön.
Det föddes inte mindre än 3 nya mirakel till världen, jag bakade praliner, firade fars dag, M:s födelsedag, förberedde julstök här hemma och månaden försvann väl egentligen ganska snabbt.
 
DECEMBER

December har gått i en rasande fart. Det har varit mycket med jobbet, mycket hemma med julpynt och förberedelser för att fira julafton här, vi har börjat greja lite i barnrummet och idag ska vi ha nyårsafton här hemma också.
Vi har haft överraskningsmiddag för J som fyllt 30, firat 1-årig förlovningsdag och mycket mer har jag nog inte hunnit med.
Jag och A firade vår sista julafton isär och själva och vi blickar bara framåt till våren nu.
 
Tack 2016 för en rejäl känslostorm, en grym sorg men även en obeskrivlig lycka och glädje.
Att få ha en liten mini växandes och sparkandes i magen är en välsignelse och det är numera det viktigaste av allt.
2016 blir svårslaget på många punkter, men minis ankomst kommer ändå bräcka allt och vi är så redo och längtar så oerhört mycket.

Men först - ska vi fira nyårsafton!

GOTT NYTT ÅR ALLA FINA ♥

28.

 
Hej vecka 28!

Bebis:
Barnet väger nu ca 1 kg och är ca 34 cm långt från huvud till fot.
Det står att barnet nu ofta ligger i rätt position för förlossningen, alltså med huvudet neråt, men fortfarande kan vända sig. 
Det hostar, blinkar, hickar, suger och tränar på sin andning.
Barnet börjar få rutiner och har en sov- och vakencykel som är relativt regelbunden. 
Inne i barnets gom börjar mjölktänderna växa fram och ögonfransar och ögonbryn har vuxit ut. 
Det står även att barnet kan börja drömma.
 
Mami:
Det är en kraftig tillväxtperiod nu och man kan känna ett tryck upp mot bröstkorgen och revbenen.
Det är vanligt att man sover dåligt (inte ännu tack och lov, sover som en stock) och har svullna fötter och ryggvärk (yuuup). 
Tröttheten från början av graviditeten kan hitta tillbaka och visst är jag nog lite tröttare nu igen, framförallt på eftermiddagarna och kvällarna.
Annars är det väl just tröttheten och lite ryggont jag känner. Inte så farligt med nästäppa, blödande tandkött, pigmentförändringar och foglossning som det också står om.
Lite väl flåsig ibland och det kan kännas tungt att andas. 
Men absolut inget att klaga på!

Tankar:
Har väl inte hunnit tänka så mycket mer sedan förra uppdateringen utan är väl i samma läge än.
Ska bli skönt när alla helger är över så man kan fokusera lite mer på det som komma skall.
Klart tanken har slagit mig såhär i juletid att vi egentligen redan skulle suttit med en liten, men livet har ju sin gång och varje gång det sparkar och rör sig i magen är jag världens lyckligaste ändå.
Vi längtar efter dig och jag är säker på att du kommer få oss att förstå att det var just dig vi väntade på ♥
Vi ska nog avanmäla oss från föräldraträffarna vi bokat. Känns lite onödigt när jag har så många vänner som också kommer gå hemma.
Annars undrar jag om jag borde läsa på lite? Jag går i tankarna att allt löser sig sen och att alla klarar av det, men man kanske borde vara lite mer förberedd?
Någon som sitter inne på bra boktips?

Torsdag,

 
 Those Santorini moments ♥
 
 
Ibland (oftast) hjälper det att måla Fan på vägggen.
Jag fick en bra dag.
Stressig såklart, men inte kaos, och jag kunde sluta i tid.
Min underbara festman skickade hem mig istället för att mötas upp och handla, så jag har till och med vilat lite idag. Guld värt.
Han är en sån kämpe och gör mer än han behöver för att jag ska ha det bra. Jag och mini är så lyckligt lottade.
 
Nu är det bara en dag kvar innan ledig helg (bortsett från inventering & månadsavslut på söndag då) och det är så behövligt.
 
Hoppas ni haft en fin dag!