Gravidkroppen.

 
 
Kroppen alltså, bra fantastisk ändå!
Jag gick upp ca 14kg under min graviditet. (Och jag som aldrig tyckte jag var så stor, vilken kanonkula där på slutet alltså!) Vägde något kilo mer än vanligt när jag blev gravid pga den första graviditeten då jag redan hunnit gå upp något kilo.
Ca 10kg ramlade av på två veckor men sen har det tagit tvärstopp.
4 envisa kilo kvar.
Inget konstigt, inget måste och ingen stress, jag vet. Det har ju bara gått 10 veckor än, men jag trivs inte.
Jag kommer i mina vanliga kläder, men dom sitter som korvskinn.
Jag trivs inte och jag har ingen självdisciplin alls gällande socker för tillfället.
 
Jag försöker komma ut i garaget och göra lite övningar några gånger i veckan, ca 20 min, men det är mest för att stärka rygg/axlar och bål.
Promenad med vagnen har det inte blivit så mycket det sista av olika anledningar. M somnar lite mer oregelbundet på dagarna och det har ju varit så dåligt väder så vi har mest varit inne.
Däremot har jag försökt komma ut på en egen promenad när A kommit hem. Den har inte blivit längre än 2km, men med en brant uppförsbacke för rumpan (varför får man så platt rumpa efter att ha fött barn?!) , men ändå händer det inget på vågen.
Jag kan säkert utöka promenaden, eller gå två varv så jag ändå är nära hemmet, men mitt största bekymmer är som sagt maten/fikat/godiset.
Visst blir man hungrigare och behöver äta ordentligt när man ammar, men det där sockersuget.
Måste försöka dra ner till bara helgerna iaf.
Svårt att blir hård mot sig själv när jag struntat i allt under graviditeten och varit lat i nästan ett år med både träning och fika.
Sen är jag lite sugen på att börja springa, men det ska man vänta med ett tag till va?
 
Och jag vet att vågen bara är siffror, och kanske kommer jag aldrig gå ner till min vanliga vikt igen, men minst 2 kg ner vill jag, för mitt eget välmåendes skull.
 
Nåja, lite måndagsfunderingar sådär, eftersom det är på måndagar man börjar.......

Millie 💕

2/4 08:06 kom hon äntligen. 

49,5 cm lång, 3695g (biff hehe) och alldeles alldeles underbar. 
Välkommen vår älskade lilla Millie 💕

41

 

Hej v 41, BF + 1 dag, 100,4% avklarat. 

Suck. 
 
Hoppades och trodde verkligen inte att jag skulle behöva göra den här uppdateringen.
Även om jag inte haft några känningar alls så har jag varit så inställd på att få tidigare/i tid, men mini är väl inte helt redo än. 
Trots det, när folk frågat när det är dags, har jag alltid svarat 30:e Mars, så April säkert. 
Och det är ju mer vanligt att gå över så kanske blir jag en av dom som får en långdragen förlossning?
Vi får se. 
 
Finns inte så mycket att skriva om heller, både bebis och vi är ju färdiga och A är frisk igen så det är ju bara att vänta. 
Jag önskar dock att det sätter igång av sig självt så jag slipper bli igångsatt (på långfredagen!!!) för då är det ju fortfarande 2 veckor kvar. 
 
Nåja, skulle det bli så, så har vi ju oavsett vår lilla bebis här senast under påskhelgen. 
 
Men kom tidigare än så mini, vi längtar så 💕