PauliineT

 

 

Nu är det inget konstigt alls att hon är här längre (eller man förstår väl aldrig fullt ut att man faktiskt har ett barn?!) och hon är liksom en del av mig nu. Vi är ju alltid tillsammans, så länge jag ammar.

 

Någon vecka efter förra inlägget justerade hon sin insomning för natten av sig självt.

Nu somnar hon nästan alltid mellan 19-20 istället. Det är oerhört skönt att få en liten stund fritt på kvällen. Många kvällar har jag gett mig ut ensam på promenad då, andra passat på att tvätta håret, eller bara tagit det lugnt och umgåtts med A/tittat på serie/fixat med annat.

Ett tag vaknade hon sällan innan 04 så jag var liksom ganska utvilad.

Nu har nattningarna och nätterna strulat lite grann i en vecka. Tror det mest beror på att hon blivit förkyld och varit ganska snorig.
Hon har haft mycket svårare att komma till ro på kvällarna och flera nätter i rad vaknade hon varannan timme.

Nu verkar snorigheten ha lättat och i natt sov hon 19:30-04 så det var oerhört skönt efter de "struliga" nätterna. Synd bara att jag var uppe längre hehe.

Nattningarna i sig jobbar jag fortfarande på dock. Vet inte hur jag ska få henne att somna i sin säng?! Idag gick det nästan och jag fick bara ta upp henne en gång, sen somnade hon med tummen i munnen i sängen. Nappen tar hon inte nu igen.

Sömn på dagarna är jätteoregelbundet nu. Om vi går upp tidigt 06/07, så somnar hon ofta efter 1-2 timmar uppe. Antingen 1h, eller långpass på ca 2,5 h.

Vissa dagar har hon sovit långpasset mitt på dagen och vissa dagar inte alls, utan bara sovit ca 45min varje gång.

 

Magknipet vi brottades med på kvällarna försvann typ en vecka efter förra inlägget och sen har det knappt varit något alls.
Vi ger fortfarande magdropparna och jag försöker ge lite magmassage på henne varje dag.

Hon verkar ändå ha lite ont i magen till och från och fiser väldigt illa och mycket vissa tillfällen.

 

Helammar fortfarande men har fått låna en pump så ska testa det snarast och hoppas att hon tar flaskan.

Jag skulle pumpa en dag, men fick nog inte kläm på det för det kom liksom inte ut något. 

Önskar så att det kunde fungera tills vi ska på bröllop, men så mammig som hon är så tvivlar jag ändå på att någon annan kan natta henne..

Ammar fortfarande med ca 1,5-2h mellanrum om hon är vaken, så kan fortfarande inte åka hemifrån någon längre stund.

 

Ska till BVC på onsdag så har inga nya mått och vikt, men skulle tro att det har ökat. Känns som hon blivit lite längre och kanske förflyttat ut vikten lite mer över kroppen hehe.

Hon är världens snällaste och gladaste bebis för det mesta. Gymet är inte alltid kul längre, men babysittern brukar hon vara nöjd i så hon ser vad vi håller på med. Jag brukar bära med mig henne dit jag är (köket/tvättstugan/sminkar mig) så sitter hon och tittar på och leker med någon leksak.

Hon greppar saker ganska lätt nu, och allt åker in i munnen. Hektiskt nästan. Leksaker/händer/fingrar/min kropp beroende på hur jag bär henne. Hon hinner liksom inte få tag i saken innan hon nästan kastar den mot munnen och "tuggar". (Det är väl för tidigt för tänder?!)

Hon har vid ett flertal tillfällen skrattat. Med ljud alltså. Lett med munnen har hon ju gjort länge, men nu kommer det små skratt ibland. Längtar så tills hon skrattar mer, gärna så hon kiknar ♥

Har övat lite mer med att ha henne på mage och nu går det bättre och bättre att lyfta på det tunga huvudet och hon blir inte vansinnig direkt.

Bada gillar hon nu. Vi fick låna en såndär "stol" man sätter i badbaljan och nu sprattlar hon som en liten fisk och är jätteglad när vi badar. Har badat henne flera gånger själv nu också och det har gått suveränt.

Nappen är det ingen större framgång med som sagt.

 

Förutom hur hon är över lag så har inget liksom stämt den senaste veckan. Vet som sagt inte om det är förkylningen eller en utvecklingsfas eller något annat. Men inget "vanligt" har fungerat och det har känts som att jag inte kan eller vet någonting längre och som att vi liksom gått bakåt i allt som har funkat. Idag har hon gallskrikit heeeeela dagen, och inget har hjälpt. Känner mig så värdelös. Hoppas verkligen det är på bättringsvägen.

 

Jag mår fortfarande väldigt bra. Varit väldigt trött några dagar, men det beror väl som sagt på att Millie vaknat mycket mer på nätterna.

Blir såklart väldigt frustrerad när jag inte förstår vad som är fel när hon skriker och det inte känns som att jag känner henne längre, men hoppas som sagt att det vänder.

 

Det har inte hänt något på vågen ännu men jag fikar och äter mindre (är inte alls lika hungrig som jag var i början).

Träningen går lite upp och ner, men nu har det varit mycket annat med midsommar och födelsedagar och sånt, men försöker gå minst en promenad varje dag.

 

Jag hinner väl det mesta jag vill här hemma, men har även börjat släppa mycket mer på fix/städ och bryr mig inte så mycket längre.
Det behöver inte alltid vara dammsuget eller uppbullat med lyxfika varje gång nån kommer (trodde aldrig jag skulle känna så).

Men jag försöker vara mycket med M när hon är vaken med, prata och leka med henne, och då hinner man ju inte så mycket annat.

 

Jag älskar mammalivet och mammaledigheten, men jag längtar tills jag inte ammar längre. Det är tråkigt att alltid tänka amningsvänligt när jag klär mig (tur ändå att det är sommar och man inte har så mycket på sig) och jag längtar som sagt tills jag kan vara hemifrån några timmar utan problem och få vara mig själv och inte en mysklädd, nerdregglad/kräkad, bebisspråkspratande mamma dygnet runt. Missförstå mig rätt.

Det ska iallafall bli skönt när A tar semester och vi får lite miljöombyte. Älskar vårt hus, men även det gör mig tokig många dagar.

 

Annars försöker jag njuta av nuet, men kan inte låta bli att längta framåt. Tills hon skrattar mer, tills hon kan sitta, tills hon kan ligga på mage och leka, tills hon går, tills hon pratar. Ja, allt som ska ske med henne.
Jag blir lika nykär i henne varje gång hon gör något nytt, eller bara tittar på mig och ler ♥