PauliineT

 

Sååå, jag behöver prata lite bebis.

 

Allt som oftast är hon som ovan - en glad liten skit, men för tillfället är hon också så otroligt gnällig.

Gymet funkar bara korta stunder, och babysittern likaså, sen gnälls det tills man tar upp henne. Då blir hon supernöjd direkt, provar man då att lägga/sätta ner henne igen blir hon vansinnig/ledsen och man får plocka upp igen.

När hon är arg stänger hon också munnen för nappen och liksom slår bort den med armarna. Hon har även börjat göra så när jag ska mata henne ibland. Och när jag ska söva henne på dagarna.
Det är som att hon förstår att det är sovdags och blir förbannad (trots att hon är trött) och det hela slutar med att hon somnar helt slut efter att ha kämpat emot.

 

Hon har även börjat vända sig om nu, från rygg till mage, och gör det helst hela tiden. Problemet är att hon inte orkar ligga så efter tag och blir vansinnig för att hon "kraschar". Vänder man tillbaka henne är hon ändå tillbaka på mage på ett kick, och blir förbannad igen hehe.. Det slutar alltså med att man får ta upp henne tillslut, eller ligga bredvid och hålla emot så hon inte vänder sig mer - men då blir hon också arg efter en stund.

Hon vill även så mycket mer än hon kan, vilket också gör henne arg. Man ser att hon vill krypa till andra leksaker, eller sitta och leka, men hon löser ju inte det och blir arg även då.

 

Ang. nätterna vaknar hon runt 23:30-00 och sedan varannan timme efter det, tills hon vill ta morgon vid 5:30-6. Det räcker inte heller att natta om henne med nappen utan hon vill upp och äta.

Vi gav det förra veckan ut sa vi, sen testade jag ersättning igårkväll för att se om hon står sig längre på det på natten, eller om det verkar vara närheten hon är ute efter.

Men - då drack hon bara 10ml sen puttade hon bort flaskan och stängde munnen och vägrade ta mer (och hon har ätit mer ur flaska innan) och ville amma istället.

Phhhuuuuu.... 

 

Detta måste väl ändå vara en utvecklingsfas?! Det började mitt under semestern nån gång och har alltså hållt på i 3-4 veckor så jag hoppas att det går över snart.

 

Någon med liknande "problem" eller erfarenhet? Jag håller på att bli tokig ibland. Men så ler hon och hjärtat smälter direkt. Men ni vet, det är påfrestande, och man känner sig helt värdelös som inte får henne nöjd ibland.