For warmer days.
Något jag saknat i vinter och under sista delen av graviditeten är både lättare och vanliga kläder.
Det var ganska bökigt med mage, kängor och vinterjacka där på slutet.
Nu har 10 kg (kroppen är otrolig) ramlat av mig och jag känner mig snart redo att överge myskläderna, även om mjuka byxor kanske det är det skönaste ett tag till. Och med tanke på amingen blir det väl smidigast med amningslinne och någon kofta/kimono, meeeen att man iaf kan få på sig sina vanliga kläder en stund ska bli så himla skönt.
Och i takt med det kunna klä sig vårigare och svalare och bara glida runt i sneakers.
Jag är ju sån som trivs bäst i mjuka kläder hemma, men att åtminstone kunna ta på sig något finare för en stund hjälper ju hela självkänslan lite grann, om vi ska prata ytligheter.
♥
Över till idag så gick hembesöket av BVC jättebra.
Millie var bara 10g ifrån sin födelsevikt och huvudomfånget hade ökat också, så det känns skönt att hon går upp.
Millie var bara 10g ifrån sin födelsevikt och huvudomfånget hade ökat också, så det känns skönt att hon går upp.
Nästa vecka blir första besöket på BVC, samma dag A börjar jobba igen, så det blir spännande att se hur jag reder ut det hehe..
Annars har vi tagit en liten promenad idag igen och sen fick hon sova kvar i vagnen en stund på altanen vilket också funkade bra.
Jag är så tacksam att vi fått en frisk och välmående liten tjej, och att hon är supersnäll är givetvis ett plus också.
Men trots att hon funnits med oss i tio dagar nu känner jag mig ändå ganska omtöcknad och förstår liksom inte riktigt allting.
Jag är så tacksam att vi fått en frisk och välmående liten tjej, och att hon är supersnäll är givetvis ett plus också.
Men trots att hon funnits med oss i tio dagar nu känner jag mig ändå ganska omtöcknad och förstår liksom inte riktigt allting.
Hur länge känner man så? Kommer man någonsin förstå att man har fått ett barn?!
♥