En söndag på landet.

 
Jahopp, då var helgen förbi igen, även måndagen och alldeles snart även September.
Vart tog den här månaden vägen?
Hoppas innerligt på en solig & krispig Oktober innan vintermörkret slukar oss helt.
 
Igår var vi ute hos papi & M "en sväng", fick som vanligt god lunch, hann sitta och prata en liten stund då barnen sov samtidigt och sen gick vi en liten promenad.
Så härligt att komma ut i skogen, och det ska jag försöka göra mer. Både i höst och sen när barnen är större.
Jag är så dålig på att planera in sånt, men det är väl för att det inte är assmidigt att ge sig iväg själv med båda, och när A är hemma tänker vi helt enkelt inte på sånt.
 
Idag har vi lyckats komma ut två gånger iallafall, annars bara varit hemma.
Jag kommer nog aldrig sluta förvånas över hur lång tid det tar att komma till skott med någonting och hur otajmat det alltid blir när båda barnen är hemma haha.
Millie är en riktig nej-sägare vissa dagar och trotsar lika mycket som hon är helt underbar och världens bästa andra stunder.
Och Charlie har varit så sjukt grinig ett par dagar och här hemma kan jag inte ens lämna rummet utan att han börjar gråta och jag får bära på honom 95% av tiden.
Utvecklingsfas 5 säger appen, men jag vet inte.
Tycker han har känts lite hängig och väldigt trött också, men nån feber har han inte och jag ser inga tänder på g heller.
Men det ger sig väl. Han kanske bara reagerar väldigt starkt på dessa faser/språng/intryck och har ett jäkla temperament. Man vet ju aldrig och alltid är det nåt som inte är som det brukar.
 
Nu ska jag iaf gå och lägga mig, nätterna har ju hittills hållt i sig så det gäller att försöka sova alla minuter man kan emellan uppvaken.
Natti.
Publicerat i Vardag.