Charlie 6 månader.

 
Så har han gått och blivit ett halvår redan lilla Charlie.
Och bullat till sig en del också hehe. 
Måste ha grädde i brösten så välgödda som mina barn blir :P
Är nån vecka kvar tills vi har 6-månaders kontroll på Bvc men sist vägde han 7,8kg har jag för mig så över 8 lär han ju vara.
 
Hursomhelst så vet ni ju att starten var ganska tuff med mycket skrik och bärande.
Bär gör jag ju fortfarande väldigt mycket, men över lag är han såklart nöjdare och magknipet är borta.
Sen är det ju dom här faserna och gnälligt till och från ändå och så kommer det väl alltid vara.
Minns inte att dom märktes av lika starkt på Millie, men då hade man ju bara henne och hela dagarna att fokusera på henne, så kanske var det så ändå.
 
Något jag är helt säker på dock är hur olika dom är i övrigt.
Millie lärde sig sitta strax efter 5 månader och där satt hon tills hon ville börja upp och gå - i princip.
Den här lille vildingen har ju krupit ett bra tag och slog över från rygg till mage en vecka innan han blev 4 månader.
"Han kommer bli nöjdare när han kan ta sig fram"
Jo, jag tackar, så är det väl inte direkt eftersom han ger sig efter allt, är på allt och fastnar eller kraschar överallt.
Och jagar mig. Är jag i ett annat rum kommer han krypandes och sätter jag mig på mattan i samma rum är han framme i mitt knä på ett kick.
Ännu en liten famnapa och mamalover ;)
Idag har han dessutom börjat dra sig upp mot saker och försöker ställa sig upp.
Hej och hå, ingen vila ingen ro och man får passa honom heeeela tiden.
 
Sover gör han ju inte heller särskilt mycket dagtid utan snittar 3x30-35 min.
Dock lägger vi honom för natten runt 19 och sedan 2,5 vecka tillbaka försöker jag söva honom i hans säng och två kvällar i rad nu har det gått på typ 10 min utan skrik, så förhoppningsvis kan vi testa att byta snart så vi kan turas om lite mer med nattningarna.
Sover hela nätter gör han dock inte och har aldrig gjort.
Han brukar vakna första gången ca 22:30 och sen kollar jag inte ens klockan längre, men typ varannan timme. Sen tar han morgon antingen när Millie kommer mellan 05-06, eller sover kvar nån timme till.
Eftersom vi har snedtak i sovrummet har det blivit så att jag liggammar på natten och oftast somnar jag ifrån, men jag måste försöka börja lägga tillbaka honom så jag kan röra mig och inte ligga still i samma läge hela nätterna.
Och så vill jag ju bli av med tuttandet såklart. Tror inte han är hungrig, utan bara vill tutta.  Och så gjorde Millie med - tills hon var 9 månader och Abbe var långledig över jul så vi kunde ta tag i det.

Snart är jag väl dock av med amningen dagtid och då ska han väl egentligen inte behöva äta på natten om han äter bra på dagen - vilket han hittills gör.
Jag som inte alls var sugen på att amma denna gången och ville sluta efter kanske 3-4 månader.
Så gick det med det när hans mage var strulig...
 
Men förutom faserna, gnället och att man får passa på honom 300% så är han en go och glad kille och hans ögon blir allt brunare och brunare och smälter mitt hjärta varje gång jag ser in i dom.
Han är nog inte lika generös med skratten som Millie var, men dom gångerna han skrattar som mest är det när Millie spelar pajas. Han älskar henne.
 
Tyvärr har man längtat framåt väldigt mycket denna gången eftersom det dels var skrikigt, och det är så kluvet med alla känslor för Millie och hur mycket man tvingas åsidosätta henne.
Men det känns allt lite sorgligt att bebistiden snart är förbi och (som det känns nu) aldrig kommer mer.
Även mammaledigheten går rasande fort och jag jobbar verkligen på att försöka uppskatta den fullt ut och inte bara se allt det jobbiga för snart är även den förbi och då ska man jobba i 30 år till.
Ve och fasa, vad ska jag göra med mitt liv?!
Men det är väl som med allt att det inte bara är roligt, och sömnen är väl den största faktorn till att vissa dagar känns tuffare än andra.

Men där var en liten uppdatering iaf, mest för mitt minne, och det ska bli så spännande att se vad det blir av denna lilla spjuvern ♥