PauliineT

 

Jesus vilka stökiga läggningar vi haft det senaste.

Det bir gråt nästan direkt när vi går in i sovrummet, och det har tagit både en och två timmar.
När hon sedan vaknat första gången har vi försökt att hon inte ska få amma och då har det blivit ännu mer kaos, och flera kvällar har slutat med att hon fått sitta uppe en stund för att lugna ner sig, men sen har jag fått amma ändå för vi inte lyckas söva henne.
Sen har hon verkat vilja amma redan vid läggningarna, och det slutade vi ju med för längesen.

Aaaah!

Kanske beror på att jag hämtat henne till vår säng på nätterna och nattammat och så har hon fått sova kvar där och tutta vid varje uppvak.
Ibland prioriterar man ju sömnen, särskilt eftersom uppvaken börjat bli 3-4 st varje natt och nästan varannan timme. Men nu känns det som hennes vilja att tutta bara stegrat och jag orkar inte känna mig som en levande snuttefilt längre. När jag legat och ammat redan vid 21-22 och hon håller på i över 30 min innan hon somnar är jag så frustrerad att jag vill gå ner och slå sönder varenda tallrik hehe.

Jag tycker dessutom att hon börjar bli så stor att det känns lite "äckligt" att amma, för jag ser henne mer som ett barn än en bebis just nu och hon verkligen sliter och drar i bröstet så nu får det liksom vara nog.

 

Så, igår tog vi lite tag i saken och jag sa hejdå och gick ut strax innan läggning så A fick lägga.

Det blev ändå lite gråt, men tog "bara" 40 min. (19:15)
Sen vaknade hon jätteledsen redan efter 40 min igen, men vi hade sagt att A skulle ta henne alla gånger och att vi låtsades att jag inte var hemma.
Hon somnade om på hans axel efter en stund, men sen vaknade hon typ 23, 01, 02, 03.
A gick in varje gång och jag tror att det ibland hjälpte att sccchyyssa och han la tillbaka henne i hennes säng hela tiden de gånger han tog upp henne.
Sen sov hon till 6:50 då vi hämtade henne och morgonmyste lite i vår säng.

 

Vi ska fortsätta fram tills han börjar jobba igen på onsdag. Sova hela nätter räknar jag inte med än på länge, men hon behöver inte äta på natten, och jag tror inte ens det finns något kvar.

Och kan hon sluta vakna redan 2h efter läggning så man iaf kan få lite kväll tillsammans och se en film (alternativt vara borta och vara lugn) vore det väldigt skönt.
Hon tar ju inte napp, och välling har vi provat. Hon gillar det nog, men småsmakar bara lite och sen puttar hon bort flaskan. Och kommer man med napp eller flaska på natten blir hon ännu mer arg/ ledsen.

Hade det funkat kanske man hade tagit den vägen, men att börja ge välling på natten (när hon inte ens verkar vilja ha) är ju egentligen bara att skjuta på problemet, även om jag kommer loss.
Vet att många gör så och att det funkar, inte det jag menar. Men hon äter ju superbra på dagarna och jag tror som sagt inte ens att det kommer nån mjölk från mig längre så hon har nog inte "ätit" på natten på ganska länge, så därför känns det onödigt att föra in det, om vi klarar oss utan.

 

Men det är så himla svårt. Man vet ju inte varför hon vaknar. Drömmer hon? Är hon hungrig? Eller är det bara närheten?
Sömnen kan ju tydligen vara lite stökig just vid den här tiden (8-9 månder) då dom går igenom någon ångestfas, så kanske är det dålig tajming att försöka bryta vanorna nu, men det går ju inte när A jobbar och ska upp 05 eller ännu tidigare.

Kanske beror det på att det varit lite stökigt det senaste med rumbyte, jul och ruckade rutiner?
Vi har ju haft väldigt stadiga rutiner på kvällarna från början, och hon kanske känner av att vi frångått dem nu och varit iväg mycket och blir orolig av den anledningen också?
Det kommer man ju aldrig veta, men nu ska vi försöka ordentligt ett par kvällar/ nätter iaf så får vi se.